VEM ids längre läsa en lång bok när det går att hitta sina idoler och titta på världens alla twerkingvideor genom en lätt beröring?
NÄR jag var nio år gammal bodde vi i Bagdad på ett ingärdat bostadsområde för finländare. I det gemensamma klubbhuset fanns ett videorum där vi ibland tittade på tecknade filmer. I rummet fanns också en byrå med vuxenfilmer, men byrån var alltid låst – utom en gång. Det räckte förstås inte länge innan vi barn satt där och storögt glodde på porr. Efter det försökte en del av barnen sinsemellan prova på det som de hade sett. Men vi var ändå mer intresserade av att åka rullskridsko, bygga kojor och leka kurragömma.
DÅFÖRTIDEN skyddades barnen mot de vuxnas värld. I dag känns det som om de finländska barnen kastas rakt in i vargens käftar.
NÄSTAN alla av min nioåriga dotters klasskamrater har smarttelefoner, pekplattor och fri tillgång till webben. För inte så länge sedan sände skolan ett Wilma-meddelande om att en klasskamrat hade filmat när min dotter sjöng och delat videon via WhatsApp.
VAD gör en nioåring på WhatsApp, där åldersgränsen (utan tillstånd från föräldrarna) är 16 år? Och vad händer om någon filmar andra utan lov och delar klippet på Youtube? Sådana hotelser är vanliga bland flickor. Det mest skrämmande är att föräldrarna inte själva är med i de sociala medierna och därmed inte har någon aning om vad barnen sysslar med i dessa.
JAG bad skolan ordna en föräldrakväll kring dessa frågor. Skolan svarade att de här är saker som man tar upp med barnen. Men vem ger föräldrarna råd? Ett barn tar sig in på barnförbjudna webbplatser om dessa är fritt tillgängliga.
VAD felas de finländska föräldrarna? Lättja? Eller är vi Nokia-hjärntvättade?
MÅNGA EU-länder har begränsat barnens mobilanvändning, och myndigheterna i flera länder oroar sig över mobilernas eventuella hälsokonsekvenser. I Belgien är det förbjudet att sälja och marknadsföra mobiltelefoner till barn under sju år. I Frankrike är det förbjudet att reklamföra mobiler till barn under 14 år, som inte heller får använda sådana i skolan. Hos oss har varannan förstaklassist en mobil, som läraren inte heller får ta ifrån barnen under lektionerna.
UNDERSÖKNINGEN PIRLS, som kartlägger eleverna i årskurs 4, visar att Finland internationellt sett toppar statistiken i fråga om läsfärdighet men hamnar näst lägst på listan i fråga om läsintresse. En tredjedel av de unga läser ingenting alls på fritiden.
VEM ids längre läsa en lång bok när det går att hitta sina idoler och titta på världens alla twerkingvideor genom en lätt beröring? För att inte tala om hur ett kontinuerligt mobilpillrande påverkar koncentrationsförmågan.
MIN dotter insisterar på att få höra en kvällssaga varje kväll och läser själv dagligen. Hon har sannolikt mycket bättre koncentrationsförmåga än sin mamma. Hon har ingen smarttelefon.
DET här är Bokens år, och detta nummer har vigts åt litteraturen. Låt oss för en stund lägga mobilen åt sidan och i stället läsa böcker. Läsglädje!
PS. Svaret på vem som kunde ge föräldrarna råd är biblioteket. Inom mediefostran kan lärarna med fördel samarbeta med sina närbibliotek. Många bibliotek har specialister på mediefostran som väntar på att du kontaktar dem.
